Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2016

Pappa fyllde år. Min älskade pappa. Världens bästa pappa. Jag längtar efter honom, det gör jag hela tiden. Men han har aldrig varit hemma hos mig eller mamma. Vår vardag ser helt annorlunda ut än för de flesta andra. Jag kan inte ringa min pappa när jag vill och behöver det och det är inte för att han inte vill prata med mig hela tiden, utan för att han inte får. Jag behöver hans hjälp och stöd ibland, men det går inte, jag får nöja mig med när andra tillåter mig att träffa honom. Men hans stöd och hjälp kanske jag behöver vid andra tider än då jag får träffa honom eller ringa.

Jag är snart 12 år gammal. Mamma säger att jag är brådmogen för min ålder. Jag har i alla fall fått mens. Det var därför jag inte kunde komma och hälsa på honom sist, trots att han fyllde år. Jag visste han skulle bli jätteledsen och besviken, men jag orkade bara inte. Jag mådde dåligt och hade ont i magen och mådde illa, kräktes till och med.

Jag känner mig ibland vuxnare än mina kompisar. De vet inte hur jag har det, att hela tiden längta efter sin pappa men inte ha honom där. Nära, men ändå så långt bort.

Min pappa är en fin och lugn person. Ödmjuk säger många, men jag vet inte riktigt vad det betyder. Det låter i alla fall bra. Han tror på Gud och skickade mig en fin bön som någon hjälpt honom skriva ner och ut på datorn. Pappa är inte jättebra på att stava på svenska även om han pratar bra. Det beror på att han är från ett latinamerikanskt land, men han har bott jättelänge i Sverige.. Mycket längre än mina 12 år. Jag har förresten två vuxna halvsystrar i det landet. De saknar honom också. Det är ett fattigt land så de har inte kunnat träffa honom på flera år. Det är dyrt att åka hit fram och tillbaka.

Med min pappa kan jag prata om precis allting, till och med tjejiga grejer. Han är bra på att lyssna. Han ser mig för den person jag är och jag känner mig alltid trygg med honom. Han tar mig på allvar. Med mamma kan det vara lite si och så. Vi bråkar ibland och skriker åt varandra. Jag har en lillebror också, men min pappa är inte pappa åt honom.

Det var mycket bättre förr, då bodde pappa på ett annat ställe och då kunde vi åka och hälsa på och vara med honom en hel helg då och då. Vi lagade mat, tittade på tv, spelade spel och gjorde normala saker tillsammans och pappa hjälpte mig med läxorna. Det kändes nästan helt normalt. Jag kunde i alla fall låtsas just då. Nu är han på ett annat ställe där jag bara kan besöka honom då och då i ett litet rum, några timmar bara. Jag gråter varje gång jag måste åka därifrån. VI blir liksom inte färdiga.

Sist jag besökte honom så fick jag en pappersgroda han gjort själv, han har börjat lära sig origami, sa han att det kallas för. Annars ritar han mycket, läser och tittar ut genom fönstret.

Vad min pappa än har gjort så älskar jag honom mest av alla människor. Han är en god och fin människa. Det han gjorde var för många år sedan, långt innan jag var född, idag är han en annan person. Jag vet det. Det gör ont i hjärtat, det värker av längtan och ledsenhet, jag tycker så synd om honom. Jag längtar efter min pappa. Varför blev det såhär?

Jag älskar dig pappa!

Magda (fingerat namn)

Annonser

Read Full Post »

Hundarna började plötsligt skälla och sprang till ytterdörren och vrålskällde ännu och mer, en av dem började även yla , vilket hör till ovanligheterna. De gav sig inte och då förstod vi att någon var utanför ytterdörren, fastän personen vare sig ringt, eller knackat på. Min man öppnade och tittade ut, hundarna fortsatte skälla. Han såg ingenting  förrän han klev ut på trappsteget och tittade bakom dörren till vänster. Där fick han syn på en karl som stod och rotade i våra vita backar som står där för återvinning och förvaring av diverse olika saker.

Min man gick ut, stängde dörren för att höra vad han sa för allt skällande, och för att fråga vad han gjorde på vår tomt och varför han rotade bland våra grejer. Min man gjorde bedömningen att han var invandrare och kom från Afrika på grund av hans utseende. Mannen, som bröt kraftigt på svenska, sa att han samlade in saker till kyrkan. Min man svarade att man inte får gå in på privata tomter och rota utan ringa på och fråga först. Mannen lomade då därifrån. Han gick haltande och hade käpp.

När min man kom in igen frågade jag vad som hänt och min man sa att det var en karl från Afrika som rotade i våra tillhörigheter efter saker att skänka till kyrkan och pekade åt mig genom fönstret och sa ”där går han förresten” och jag såg att mannen haltade iväg uppför gatan till nästa hus.

Jag blev arg, rädd och upprörd över tilltaget att gå in på vår privata tomt och rota bland saker utan att fråga. Hade han ringt på och frågat efter pantflaskor eller annat, så hade han fått det. Nu gjorde han inte det. Dessutom blev jag rädd och tänkte på om jag varit ensam hemma, eller vår son varit ensam hemma, och denne man gått runt huset till baksidan och även rotat där. Jag hade blivit jätterädd och det hade sonen också blivit. (Vi har tidigare fått saker stulna från tomten som cyklar, vattenslang och verktyg.)

Eftersom jag satt och skrev i datorn la jag spontant ut en varning på ”Stadens anslagstavla” via Facebook med en uppmaning/varning till övriga stadsbor och beskrev vad som hänt, samt en beskrivning hur denne man såg ut. Jag beskrev att det var en man, och det såg ut som om han kom från något land i Afrika, bröt kraftigt, haltade och hade käpp. Men det skulle jag inte ha skrivit! Istället för sakfrågan och varningen till andra, så kom det inrasande mängder med påhopp på mig att jag var rasist! Vissa höll med mig i sakfrågan, men de flesta ville komma åt varför jag skrev att mannen var från Afrika! Hur kunde jag veta det? Han kanske var svensk?

Jag svarade att det var för att ge en beskrivning av mannen. Hade han sett ut som ett skinhead, haft sneda ögon, slaviskt utseende, varit liten och tjock, haft japansk eller kinesiskt uteseende, indiansk – whatever – så hade jag beskrivit det! En beskrivning om utseende handlar för mig inte om att vara rasist. Man får inte peka ut någon, var det någon som skrev… Men hur ska man då förmedla information? Hur kan man då vittna? En upprörd kille frågade om jag beskrivit honom själv  med grekiskt utseende, eftersom han härstammade från Grekland. Ja, svarade jag, om du ser ”grekisk” ut, svarade jag , (eftersom jag varit i Grekland många gånger och även haft en grekisk pojkvän). Det tog hus i helvete. Men det hade jag gjort för att ge en beskrivning av vederbörande, ingenting annat.

Det finns ett ”typiskt svenskt” utseende, men det behöver inte innebära att man är svensk. Det betyder heller inte att vara svensk och vara ljushylt, blond med blå ögon och att det är bättre eller finare! Man kan också se om människor kommer ifrån Japan eller Kina osv. Det innebär inte att den person som har ett utseende med sneda ögon osv inte är svensk! Men man kan väl inte bortse från hur folk ser ut!? Eller ska vi börja dölja oss på olika sätt för att inte bli kallade rasister! Jag har kompisar som adopterat barn från olika länder. Det är solklart att de är svenskar! Men man ser utseendemässigt att de härstammar från Kina, Korea och Indien. Underbara, vackra, fina, svenska barn!

Vare sig min man eller jag är rasister. Min man har jobbat i 3:e världen. Jag jobbar med invandrare. Jag är snäll, lyhörd och empatisk. Jag vill väl. Jag är humanist ut i fingerspetsarna. Jag ger vad jag kan till hemlösa och köper alltid Situation Stockholm. Jag ger till välgörande ändamål. Jag är en stödjande och bra lekmannaövervakare till två killar, båda med invandrarbakgrund (och det syns och hörs på dem). Vi har grannar som kommer från Kurdistan och vi umgås med dem. De är svenska medborgare och stolta över det, men de är även stolta kurder. Jag tror på att vi alla är världsmedborgare. Jag tror inte på SD:s politik utan mer på Öppna era hjärtan-politiken, utan att vara moderat. Jag är för invandring.

Med hänvisning till dessa helt överrumplande, elaka och grundlösa reaktioner som jag fick förstår jag att SD har vind i seglen. De kommer fortsätta ha vinden med sig så länge vi inte ens kan diskutera sakförhållanden. Mannen var från Etiopien (vet jag idag), men jag skulle således inte ha gett något signalement, för då är jag rasist… Jag skulle bara skrivit att det går en man i villaområdet in på privata tomter och rotar efter grejer. Punkt. Eller är att skriva en man också att peka ut någon… Det kan ju uppfattas som jag är manshatare och pekar ut alla män…

Det innebär att det är svårt att vittna i det här landet. Herregud, har vi inte kommit längre.

Jag anser i alla fall att jag har gjort det.

Read Full Post »