Vårt kylskåp är trasigt på något sätt. Dörren knarrar oroväckande varje gång man öppnar det. Det har blivit värre sista veckan och det bildas kondens och is på insidan av skåpet. Jag upptäckte att om jag sparkar till dörren varje gång man stänger det åker dörren in några millimeter. Kan vara bra veta, tänkte jag, för annars kanske hela dörren rasar.
I morse sa jag till sonen Calle att han hädanefter, när han tagit mellis ut kylskåpet efter skolan, sparkar till dörren ”såhär” – och demonstrerade. Då utbrast han spontant: ”Vilka föräldrar jag har!”
Om det var positivt eller negativt – eller bara ett konstaterande – förtäljer inte historien…
”Calle kom och plocka ur diskmaskinen!”, ropade jag förgäves. ”Du måste lära dig och jag behöver hjälp”. ”Men jag kan plocka ur diskmaskinen”, replikerade Calle, ”inte nuuu”. (Han spelade WOW). ”Jo nu”, svarade jag. ”Sen ska du vara med mig när vi sorterar tvätt och lära dig sätta på tvättmaskinen”, fortsatte jag, när jag ändå var inne på den linjen… ”Aldrig”, svarade sonen. indignerat. ”Det kan jag göra när jag är 18, men inte nu”. ”Jo nu”, svarade jag.
Jag vann slaget om diskmaskinsurplocket, men inte om tvätten.
Angående tvätt. Jag räknade hastigt ut att jag bör ha tvättat ca 5.000 tvättar sedan sonens födelse 1998. Mer eller mindre. Min man betydligt mindre, och sonen 0. Men hans tid kommer…
Lämna en kommentar